Åsa hade nog aldrig tackat nej till att hjälpa en vän någonsin i livet. Det var inte riktigt en del av henne som person. Nej, om någon ber om hjälp ställer man upp; så var hon upplärt av sina föräldrar. Sedan skadade det förstås inte att hon tyckte mycket om att både hjälpa och ”fixa” med allt vad det kan betyda. Hon var händig, om hon fick säga det själv. Senaste uppdraget var inom ett område hon nog aldrig fått förfrågan om förut, nämligen fasadtvätt.
Det var Åsas vänner som köpt hus i fjol som bad om denna hjälp. Mestadels handlade nog om att få någon att hjälpa till med fasadtvätt i samband med att de tog han om barnen. De hade nämligen fyra stycken så det kan vara svårt att ha händer fria – för fasadtvätt och för allt möjligt annat.
”Självklart!” löd svaret som vanligt. Lördag förmiddag kl. 10 var det bestämt att hon skulle ta Roslagsbanan ut till deras nya hus. Faktum var att det bara var andra gången hon besökte huset. Första gången var det förstås för att hjälpa till med flytten. Nu vankades det istället fasadtvätt.
När hon hade klivit av tåget och började röra sig uppåt mellan gatorna till huset var hon taggad. Det kändes kul att få testa på något helt nytt, vilket ju fasadtvätt var för henne. Hon såg en dag framför sig där de skulle umgås, barnen skulle springa omkring på gräsmattan – ja, och kvällen fick gärna rundas av med ett glas vin, om hon fick be.
Det blev inte en så harmonisk fasadtvätt-dag som hon hade väntat sig. Detta började hon ana direkt när hon knackade på ytterdörren. Familjen mötte henne i morgonrockar med kaffekopp i hand. Hon frågade om hon missuppfattat tiden för när fasadtvätten skulle starta och det hade hon inte.
Under samtalet gick det upp för henne vad det var som hade hänt. Hennes kompisar hade tänkt att det var Åsa, och ingen annan, som skulle genomför fasadtvätt på deras hus. Hennes ansiktsuttryck vittnade om besvikelsen. Pierre beskrev att hela familjen hade tänkt åka till Gröna Lund. ”Ja, så att du får sköta fasadtvätten på det sätt du vill utan att vi stör” sa han och försökte svepa pinsamheten under mattan.
- ”Men vi betalar förstås! Ja, självklart. Ingen fasadtvätt utan betalning. Det är ju inga konstigheter alls så att…” sa han och kliade sig nervöst i bakhuvudet med den ena handen och med den darrande kaffekoppen i den andra.
Åsa stod vid ett vägskäl där och då. Antingen gjorde hon som alltid; sväljer stoltheten, ler och går vidare till att göra jobbet utmärkt – i detta fallet fasadtvätt. Antingen det eller så säger hon ifrån. Hon valde nummer två och kände sig både förvånad och nöjd över detta.
Det blev inget nöjesfält den dagen. Det blev fullt ut fasadtvätt med tillhörande vin.