Det blev väldigt uppskattat när jag berättade om mina bravader i kundsupporten sist. Så pass uppskattat att jag faktiskt kommer att göra detsamma idag. Bakgrunden till detta är att jag, för några veckor sedan, lät berätta om min tid inom just kundsupport. Detta tycks vara något som många av er inte känner till att jag gjort. Det var alltså precis efter gymnasiet som jag bestämde mig för att testa att arbeta med just service under en period. Jag tänkte att det nog inte skulle pågå så länge. Att jag, precis som de flesta andra, skulle flytta till Oslo eller Göteborg. Så blev det inte. Det blev kundsupport i 5 år och en rejäl dos erfarenhet tack vare det. Detta är inget jag ångrar, aldrig någonsin.
Så, kundsupport alltså. Det har som sagt blivit några samtal genom åren. Exakt hur många vet jag inte och vill heller inte ge mig in på att spekulera kring. Det känns bara deppigt.
Förra veckan berättade jag om mannen som ringde in till mig med ett väldigt udda ärende. Ett ärende som inte på något sätt hade med vår kundsupport att göra. Ni som inte har läst det, eller ni som vill läsa det igen, får gärna gå tillbaka och göra så. Idag ska jag berätta om ett annat samtal jag hade i kundsupporten – och som nog får räknas in i skaran märkliga samtal.
Jag minns att det var en höstförmiddag, typ en tisdag, och jag kände mig oerhört seg den morgonen. Det ringde och jag svarade, precis som sig bör i en kundsupport, och i andra änden talade en kvinna. Hon var upprörd och det hörde förvisso inte till ovanligheterna. Det får man stå ut med när man jobbar i kundsupport. Jag frågade om hon kunde utveckla vad det var hon var missnöjd med så skulle jag hjälpa henne.
Det var en faktura som kommit på vilket det stått ”påminnelse”. Hon hade tidigare fått en faktura och glömt att betala den. På påminnelsen fanns inga tillagda avgifter och tidsfristen var generös. Hon sa att hon självklart skulle betala och jag tackade så mycket. Jag förstod dock inte varför hon ringt in till kundsupporten och var arg på oss. Om hon inte hade betalat så får man väl en påminnelse, inte sant? Det måste väl vara en bra sak. Snarare än att fakturan går till inkasso eller värre, menar jag.
”Skrämmas på det här viset. Är det så er kundsupport gör?” frågade hon mig och jag undrade vad hon menade med att skrämmas. ”För att kunna betala fakturan måste du ju först veta att den existerar och att den är obetald, eller hur?” frågade jag men hon sa att det inte alls var så.
Tror ni att hon sedan argumenterade vidare för sin sak? Ja, det kan ni verkligen räkna med att hon gjorde. Det blev det längsta samtalet under mina år i kundsupport. Det tog slut efter 1 timme och 41 minuter.