Vad säger vi? Ska vi ge ämnet från för några veckor sedan en ny chans? Faktum är att det tycktes engagera många av er. Vissa har till och med skrivit till mig i inkorgen och förklarat hur välformulerad de tyckte att texten var. Det händer väldigt sällan, ska sägas. Så, utan vidare fördröjning ska jag nu ägna ytterligare ett inlägg åt städföretag.
Förra gången pratade jag om hur städföretaget som jag var med och grundade är uppbyggt. Idag ska jag istället tala lite om hur jag kom in i branschen. Hoppas att ni tycker att detta bidrar till något. Att ni får ut något av att återigen läsa om städföretag.
Jag hade precis flyttat tillbaka till huvudstaden. Detta är 2005, våren för att vara exakt. Jag sökte jobb på städföretag eftersom det var där som jag hade varit verksam sedan tidigare. Det var det jag kunde helt enkelt. Tillslut fick jag jobb på en firma där, av en slump, en gammal kollega nu arbetade. Det var dessutom en kollega jag jobbat på städföretag med i Göteborg, så detta var högst osannolikt. Vi möttes under min första dag och båda blev väldigt glada att se den andra. Det tror jag i alla fall.
Detta gjorde den första tiden på städföretaget väldigt bra. Vi var som ler och långhalm, jag och min gamla kollega. Jag skulle vilja hävda att vi höjde stämningen på bolaget och det gjorde att fler i personalen på städföretaget hakade på. Vi fick till en bra aw-kultur och vi anordnade resor och dylikt. Det blev en fin vardag på städföretaget. Roliga år följde.
Sedan tröttnade både jag och min kollega på att arbeta på just detta företag. Det var inget fel på det men vi kände för att göra något nytt. Vi kände för att bryta oss loss från städföretaget och göra något eget. Och vad kunde vi? Jo, vi kunde förstås mest inom städ och därför var förutsättningarna för att driva städföretag goda. Efter många och långa övervägningar gjorde vi slag i saken. Vi kontaktade bolagsverket för att registrera vårt eget bolag. Ett städföretag.
Det var nog det mest äventyrliga jag har gjort i mitt liv. Jag visste verkligen inte vad jag skulle förvänta mig eller hoppas på. Vi var på djupt vatten och vi simmade och simmade. Tillslut hittade vi vår nisch och sedan dess har vi inte vänt oss om igen. Det blev bra, och det tenderar det ju att alltid bli när allt kommer omkring.